20/12
Kvällsfunderingar...
I torsdags när jag stod och vänta på bussen i Malmö så kom en kille fram till mig som jobbar på en pizzeria här i åkarp. Världens snällaste kille verkar han vara.. han kom fram och sa hej!
det blev iallafall en jobbig situation när han skulle fortsätta vara social. Han kan inte så bra svenska och det slutade med en jävla massa gester. Han fortsatte och prata med mig och gesterna fortsatte mer eller mindre. Sen kommer vi in på julafton och nyår och efter jag hade berättat om mina planer så frågar jag honom vad hans planer var och då berättar han att han inte har så många vänner och han hade ingen familj här alls och att han troligtvis bara skulle sova på nyår..
Han berättade då att han flyttade hit för här var bättre möjligheter och bättre pengar än i turkiet..
Han har alltså lämnat sitt liv för att söka efter något bättre för honom och jag kan fortfarande inte sluta tänka på det. Jag menar vilket mod han måste ha. Det är sådana personer som jag verkligen ser upp till, personer som vågar testa nya saker..
Frågan är om jag verkligen hade vågat detta? jag funderar ju på att flytta efter studenten (au pair i ett år i USA) men jag har svårt att verkligen lämna allt bakom mig, det klumpar sig verkligen sig i magen bara jag tänker på det och sen samtidigt vill jag bara testa nya saker, träffa olika människor.. Jag vill lämna den "säkra" boxen jag har runt om mig och bara släppa mig själv fri, vill ha en förändring
Jag söker inte efter något bättre utan för erfarenheter som gör mig bättre.. känns som det finns något mer för mig men att jag lite blundar för det.. om han vågar borde jag också göra det
Jag har lovat mig själv att när jag är 80 bast så kommer jag kunna säga : Been there done that!
