30/12
Jag vet inte om det är ceepy att tänka på hur man vill att ens begravning ska gå till men jag tror det är rätt nyttigt. Kanske i tidig ålder men för mig är det inte läskigt.
På min begravning vill jag inte att folk ska sörja mig. Misstolka mig nu inte, de ska få lov att sörja men på min begravning vill jag att mitt liv ska hyllas. Jag vill på min begravning hylla den tid jag fick och hur mitt liv var.
Jag vill att min begravning ska reflektera mitt liv med musik som beskriver mig, med ljusa kläder och en av de viktiaste grejerna som jag har sålänge jag har kunnat minnas velat.
Det är att min aska ska spridas över havet. Mitt liv kommer alltid vara en fristad, ett tempel där jag kan göra vad jag vill. Mitt mål i livet är att alltid känna mig fri och att stänga in mig i en kista känns inte som något jag vill. Jag vill inte binda mig till ett ställe, jag vill inte att min familj ska vara bunden till just det specifika ställe.
Det kvittar att jag inte kommer att vara där utan jag vill kunna veta detta innan. Jag vet inte om detta är för mycket begärt av ens nära men jag skulle gjort det för dem.
Har ni funderat något över detta? eller är det jag som tänker för mycket
Nu ska jag iallafall hoppa i säng och hoppas på ett mirakel när det gäller min förkylning.
Sov så gott alla!
